Arkiv: Articles - Page 155

Om jag skulle starta upp en restaurang, pub eller ett café, vilket jag gärna skulle göra, skulle ett moment vara essentiellt: Den anställde kommunikatören. En man eller kvinna som slår sig ned och konverserar med dig, visar sig intresserad för dina bekymmer, din antingen fullbordade eller misslyckade karriär, dina barn, dina intressen, allt. Gärna kan dessa kommunikatörer få ha olika inriktningsområden. Alla kan ju liksom inte bära allt på sina axlar. Så när man ska välja bord på exempelvis restaurangen, så finns där bredvid ett litet foto stående på bordet, med den aktuella kommunikatören brett leendes på bilden. På baksidan

För att jag kan fortfarande känna dina händer mot mina,jag ler fortfarande åt skillnaden.Och jag kan fortfarande känna din doft i mina kuddar,det gör att jag inte kan sova om nätterna.Jag kan höra ditt skratt, som klingar i mina öron,det vackraste ljudet i världen.Du finns överallt,men ändå inte här.Inte här med mig. Hela min kropp skriker fortfarande efter din närhet,men jag vet att du aldrig kommer att stå vid min sida igen.Så som förut, det finns bara inte längre. Men våra bilder finns fortfarande kvar,och våra minnen tillsammans, kommer inte att dö.Även om vi gjorde det.

Skivan skulle egentligen hetat Nigger. För magstarkt tyckte skivbutikerna och skivbolaget, så Nas ändrade namnet till Untitled, men han sa att ”Folket kommer alltid att veta det här albumets rätta titel”. Man förstår vad han menar när man ser skivans omslag och lyssnar på låtarna. En bild på en piskärrad ryggtavla som föreställer bokstaven N, som ska referera med ordet nigger och hur de svarta behandlades under slaveriet. Första gången jag lyssnade på albumet fastnade jag direkt för en låt: N.I.G.G.E.R (The Slave and The Master). Den startar med lite fiol, som sedan fulländas med ett grymt beat som får

Gangsters styr det mesta som sker, folk har korkade konversationer på gatorna och varenda jäkel vill slåss med dig för att du inte visar dem någon respekt när du lugnt traskar förbi dem. När jag tänker efter låter det lite som Stockholm, vilket gör att jag kanske bör tänka både en och två gånger innan jag besöker vår huvudstad igen. Trots detta är Yakuza 2 ett av de roligare japanska rollspelen på senare år och kastar ut många japanska rollspelsklichéer för en mer intressant handling och ett actionfyllt stridssystem. När Kazuma hatar så hatar han hårt. Yakuza 2 har två

Ungefär så lät det när 14 000 människor ensamma sjöng refrängen till Viva la Vida. Den engelska pianorockgruppen hade just klivit av Globenscenen vid konsertens slut den 17 september, och det var inte så konstigt att publiken ville ha dem tillbaka, för den kvällen bevisade de att Coldplay just nu är världens mäktigaste band. Trots att Chris Martin var förkyld hoppade han runt som en jagad gasell på scenen och framförde låtarna som om det var för den allra sista gången. När han sjöng snyftaren Fix You, som är skriven till hans fru när hon miste sin far, var det

Nedan listar jag mina topp tre knarkarfilmer som du bara måste se! Vi är övertygade om att du säkerligen kommer vilja se dessa knarkarfilmer om och om igen eftersom de lämnar få människor oberörda med sina gripande historier! 3. Requiem for a dream Löst baserad på en bok av Hubert Selby Jr. skildrar Requiem for a Dream fyra människors öden när heroin, kokain och amfetamin intar en avgörande roll i deras liv. Ur ett subjektivt och drogomtöcknat perspektiv målar regissören Darren Aronofsky upp en dyster och uppgiven historia som tar sig ända in under skinnet, oavsett om man vill det

Förbannad heter hårfärgen jag använder.Utmattad har jag döpt mina skor till. Ledsen heter min vattentäta mascara.Tokig är vad klädkollektionen heter. Manodepressiv heter min mamma.Arbetslös heter min pappa.Döende heter min mormor. Livet, hoppet och möjligheten heter jag.Jag har tre namn, min psykade mamma tyckte det passade mig. Oändlig, det är vad min framtid är.Ensam heter kampen jag driver.Styrka heter alla som stöttar mig.

Jag är absolut ingen mästerkock. Faktum är att jag fram tills för cirka ett och ett halvt år sedan knappt kunde koka en portion pasta utan att det slutade med tredje gradens brännskador och en kastrull som skulle komma att ta flera månader att få ren från fastbrända pastarester. Men den tiden är lyckligtvis förbi och nu svänger jag med en stor portion självförtroende ihop den ena gourmeträtten efter den andra (förutsatt att någon annan betalar ingredienserna då förstås). Därför kände jag att det var dags att dela med mig av ett enkelt litet recept som jag faktiskt själv kokat

I år är chansen dock stor att jag vänstrar med rivalen Fifa 09, vars demoversion jag spenderat flertalet timmar med – och som hänfört mig de senaste dagarna. Den stora skillnaden i Fifa 09 jämfört med tidigare års versioner är den betydligt mer realistiska matchbilden. För första gången, vad jag kan minnas, beter sig spelarna på planen som verklighetens förlagor, kolliderar två spelare är det ofta den som väger minst av dem som faller. Dessutom imponerar animationerna i årets upplaga av spelet. Electronic Arts har verkligen lyckats med att förnya, förbättra och näst intill revolutionerat den tidigare så stelbenta och