Arkiv: Articles - Page 163

Friday the 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (1989) ”Citypunch!” Bästa Mordet: Han dödar med en glödhet bastusten, en kanyl, han doppar den äckliga farborn i en ännu äckligare avfallstunna, men framförallt boxar han av boxarens huvud så det flyger, in i en polisbil … Obs: I tunnelbanan står det ”Jason Lives” på en affisch, som en hyllning till den grymma sjätte delen. Jason Goes to Hell: The Final Friday (1993) Yes! Del nio. Jason drar åt helvete. Jag kan med en gång säga att denna film är en stor spottloska i ansiktet på alla fans. Visst, det finns en

Okej för att många röster höjdes efter den där gamla texten i SuperPLAY som tycktes avslöja lite väl mycket kring handlingen i Metal Gear Solid 2. Ett par arga insändare senare hade dock den värsta stormen ebbat ut. Det var då. Mentaliteten var en annan och man hörde inte så mycket mer kring detta med spoilers på ett tag. Men så anlände Assassin’s Creed – en evighet senare – och plötsligt sattes hela Internet i brand. Forum svämmades över med kritik gentemot de där totalt omdömeslösa skribenterna som hade lyckats med konststycket att avslöja något så viktigt för spelet att

Plastgubbar förstör allt för mig. Extra jobbigt var det senast i I Am Legend, där vampyrzombierna är smärtsamt uppenbart datorgenererade, istället för att, åh jag vet inte, spelas av riktiga människor. Man kan undra varför producenten spenderade miljontals dollar på att skapa ett trovärdigt övergivet New York, bara för att i ett slag rasera illusionen med oheliga polygoner. Inte ens rådjuren är verkliga. Jag tror det kan bero på att kompetensen försvunnit. Grafiska designers går femhundra på dussinet i Hollywood, samtidigt som de gamla specialeffektsrävarna blir gamla och dör. Det finns nästan inga kvar som faktiskt vet hur man riggar

Som en motvikt till landets i övrigt knackiga rykte när det kommer till kost och träning har i alla fall Kalifornien – hemmaplan för alla topptrimmade Hollywoodkändisar – på senare år verkat utveckla en närmast överdrivet hälsosam livsstil. Tror du mig inte? Bara den förvandling jag upplevde under mitt som år som student i soliga Santa Barbara var en tydlig indikation om i vilken riktning trenden pekade. Även om Pepsiautomaterna fortfarande fanns utplacerade inom behagliga avstånd var det ändå det färgglada vitaminvattnet och färska fruktdrinkarna som successivt kom att dominera dryckesutbudet. Dessutom var det inga mindre än snabbmatshaken som fick

Pizzan sinar… *SPOILERVARNING* Friday the 13th: A New Beginning (1985) Jason lever! Tredje och sista filmen med Tommy Jarvis och en av de bästa Jason-filmerna. Den riktiga Jason är tillbaka och ligger nergrävd. (Jarvis har ändrat utseende och ser yngre ut än i förra filmen.) Han vill vara säker på att Mr. Voorhees är död och gräver upp honom, tyvärr resulterar det i en blixt som återupplivar mördarmaskinen, slakten kan återigen börja. ”Whoops ett helt läger med barn. Jason du kan väl inte döda barn!?” Nej såklart inte … Suck. I Jason Lives börjar Jason ta ny form. Han rör

Lovande spel som Resistance: Fall of Man har inte lyckats leva upp till förväntningarna som PR-maskineriet skapat. Och med ständigt uppskjutna Killzone 2 har det, utöver multiformatstitlar som Unreal Tournament III, funnits få köpvärda förstapersonskjutare på marknaden. Med Haze skulle spelstudion Free Radical Design, med Timesplitters-spelen på meritlistan, bryta den negativa trenden – istället förtydligas avsaknaden. Tyvärr måste man köra ganska mycket bil i Haze. Dessa spelsekvenser saknar överhuvudtaget underhållningsvärde. I Haze får vi stifta bekantskap med nyblivna soldaten Shane Carpenter, vars dröm är att bekämpa världens ondska och bli utnämnd till hjälte. För att uppnå sina mål kämpar han

”Varför bara GB, ditt lilla kapitalistsvin” kanske du tänker. Och ja, det är en befogad fråga. Men anledningen till varför jag inte har testat årets alla glassnyheter från alla företag är att det helt enkelt finns för många. Sia, Åhus, Triumf, Diplom-is, Hemglass … skulle jag testa alla så skulle mitt bankkonto gapa tomt samtidigt som jag skulle bli inlagd på intensiven till följd av en blodsockerchock. Därför valde jag helt enkelt den största leverantören av glass i Sverige. Men skit i det, nu tar vi och betygsätter några glassar. Jag gillar lakrits i (nästan) alla dess former. Det är

Det är även något extra speciellt med skivbutiker. Jag har själv märkt att när jag slentrianmässigt laddar ned musik från olika band och artister jag har hört ska vara bra, så tar jag mig inte samma tid till att sitta ned och lyssna, värdera musiken, som jag gör när jag faktiskt köper en skiva, med ett stiligt designat omslag. Och jag tror inte det handlar om ytlighet. Snarare är det naturligt att vi människor attraheras av hur saker är förpackade, likväl som vi tar hänsyn till att vi "äter med ögonen" när vi lagar mat. Artister som ligger extra varmt

Nedskärningarna i försvaret har blivit allt fler, och efter varje sådan nedskärning kritiseras processen allt mer. Ändå sker ingen förändring. Det verkar som om skälen man har för att faktiskt satsa på en någorlunda stark försvarsmakt inte är tillräckligt lockande. I stället för att lägga skattepengarna på pang-pang, blod och vapen, vill svenska staten förstås investera i något "trevligare". Och att ha det trevligt, att leva i frid och harmoni, är varje svensks mål, inte sant? Bekymret är förstås att när vi lägger alla våra krafter på detta trevliga, så glömmer vi helt bort statens egentliga uppgifter. En av dem

*SPOILERVARNING* Jag och några vänner hade länge pratat om ett ”Fredagen den 13:e”-maraton. ”Tänk, tio filmer på raken, eller elva om man räknar med Freddy vs. Jason, shit vad fett.” Men vi drog oss för det, det gäller ju att verkligen ha motivation. Så … en vacker dag gjorde vi slag i saken och när jag nu ser tillbaka på vårt arton timmar (då har vi räknat med bestyr och toabesök såklart) långa Jason-möte kan jag bekräfta att det var värt det. Mrs. Pamela Voorhees svingar sin dödliga kniv Filmen är seg och ungdomarna saknar karaktär, de går mest runt